Blåbärspaj och första veckan med vikt väktarna

Första veckan med viktväktarna och jag har lärt mig att välja bort fet sås och att begränsa mina portioner. Och att morötter är 0 points! Mycket viktigt, måste jag tillägga, eftersom morötter med potatis, lök, vitlök och timjan är fantastiskt att stoppa i ugnen...
Vi firade med blåbärspaj, helt enligt points systemet.

För er som undrar, så får man ett visst antal poäng varje dag när man är med i vikt väktarna, och för dom poängen kan man äta mat. Man får fler poäng när man motionerar, och mindre när man äter. Logiskt. Så all mat är "värda" ett visst antal points. Morötter = 0, Blåbärspaj= 9. Helt klart värt det!

Har vi då gått ner i vikt? Ja, det har vi. Han har gått ner 1,5 kg, jag 2,2 kg.

Supernöjda räknar vi vidare för att få in middag och kanske kvällsmat också

Skräpmat eller inte skräpmat

Idag åt jag pommes, korv och skagenröra till lunch.

"Jasså?" tänker ni då "Har hon slutat med viktväktarna redan!?"

Men nej, man kan faktiskt äta sådan mat, med vikt väktarna och ändå gå ner i vikt. Det borde man kunna med de flesta dieter, äta skräp mat menar jag. Frågan är ju bara mängden kalorier du får i dig i jämförelse med vad du gör av med.

Enkelt?

Nej, inte för alla. Och inte för mig.

Jag vill ju, precis som alla människor, kunna "unna" mig saker ibland. Men när jag gör det, ute, offentligt, så kommer alla menande blickar.
"Jaha, där är hon som är så tjock, och så äter hon POMMES! Hon får nog skylla sig själv..."
Men saken är ju den, att du äter ju också pommes, utan att vara tjock. Så uppenbarligen är det inte det som är fel, utan något annat.

För mig är det småätandet mellan måltiderna. För min pojkvän är det storleken på portionerna som är boven.

För visst kan man äta "allt" och ändå gå ner.

Om man gör det rätt dvs.

Frukost?

 

Man FÅR äta rostat bröd och ost till frukost då och då, men då måste resten av dagen vara nyttigare.

Jag bloggar inte bara om mina framsteg och positiva saker, utan jag bloggar ärligt. 

Viktväktarna

Vi har funderat länge på om vi ska gå med i viktväktarna eller inte, men det gjort...

Vi får väl se vart det leder!

/T

Ett första steg

Någon gång måste man börja, och min början är här och nu.

Vågen visar 160 kg, mitt midjemått är 155 cm. Jag är 158 cm lång, och min övervikt klassas som svår fetma.

Jag klarar inte av att gå till bussen, eller att åka och handla. Jag måste sätta mig ner, och får jätteont i ryggen.

Jag klarar heller inte av min personliga hygien, och får hjälp via hemtjänsten.

I sommar fyller jag 30, och jag drömmer om att skaffa barn.

Jag har inget val längre, jag MÅSTE gå ner i vikt, och för det behöver jag hjälp. Att blogga om min resa mot ett hälsosammare liv, tillsammans med min pojkvän, är den vägen jag valt.


/T